Ekonomi

Ø      Ekonomi: Oljan har varit Irans ekonomiska bas sedan den på 1970-talet ersatte jordbruket som viktigaste inkomstkälla. Efter revolutionen 1979 lades des ekonomiska politiken om för att främja småskaliga projekt inom industrin och det traditionella jordbruket. Iran skulle bli mer självförsörjande och oberoende av utländska investeringar. Snart var dock ekonomin i kris på grund av fallande oljepriser, ett förödande krig med Irak och USA:s sanktionspolitik. Bankerna och och stora delar av industrin förstatligades. Under 90-talet inleddes en liberalisering av ekonomin: flera statliga företag privatiserades och Teherans aktiebörs öppades åter. Den ekonomiska tillväxten har ökat sedan 1999. År 2001 var den över 5 procent, bl a på grund av att utlandsskulden minskat (f.n. cirka 9 miljarder USD) och importrestriktionerna minskat. Året därefter gav centralbanken klartecken för den första privata banken i landet sedan revolutionen. De totala utländska valutareserverna har vuxit till 28 miljarder USD vilket överstiger det årliga importvärdet. Irans kreditvärdighet har förbättrats under de senaste åren. Relationerna är goda med både IMF och Världsbanken. Under 2002 emitterade Iran statsobligationer i euro med stor framgång. Irans ekonomi och näringsliv är dock fortfarande kraftigt centraliserat och nödvändiga strukturreformer för att åstadkomma en fri marknadsekonomi går mycket långsamt. De senaste årens försök till övergång till fri marknad och privat ägande har endast givit få resultat. De offentliga finanserna fortsätter att belastas av subsidier och understöd till de många förlustbringande statliga bolagen och till de religiösa stiftelserna. Inga utländska banker finns ännu i landet. Samtidigt blir Irans behov av utländska investeringar allt större. Behovet gäller även oljeindustrin med en eftersträvad fördubbling av produktionen före år 2020. Regeringen söker främja export av andra varor än olja, däribland industrivaror och hantverk. Större delen av importen kommer från Tyskland, Italien, Frankrike och Ryssland i form av fordon, maskiner och tekniska produkter.

Ø      Handelsförbindelser med Sverige: Iran har varit en av Sveriges viktigaste utomeuropeiska marknader och flera svenska företag har en lång tradition i landet. Efter revolutionen 1979 och kriget mot Irak 1980 – 1988 tog iranska staten över samtliga svenska fabriker för produktion och sammansättning. Svenska investeringar är begränsade. Drygt 90 svenska företag är representerade i Iran varav de flesta genom iranska agenter. Joint ventures förekommer fastän i mindre utsträckning. Den svenska exporten till Iran uppgick år 2003 till 5,1 miljarder SEK vilket är en uppgång med hela 52%. Den utgjordes främst av kemiska produkter, maskin-, apparatur-, verkstads- och teknologiprodukter. Här dominerade stora leveranser av gasturbiner och delar för sammansättning av bilar. Importen låg motsvarande år på 5,3 miljarder SEK . Importen bestod till 98 procent av olja medan några någon procent utgjordes av handknutna mattor, frukt och kemiska produkter. Iran kan, trots visst förbehåll, mer och mer ses som ett exempel på de möjligheter som mera avlägsna marknader erbjuder svenska företag. Det femte svensk-iranska blandkommissionsmötet på statssekreterarnivå ägde rum i december 2003 i Teheran. Förhandlingar om ett bilteralt investeringsskyddsavtal pågår liksom förhandlingar om ett väg/transportavtal. Från svenskt och iranskt håll skall möjligheten av att ingå ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning undersökas. Ett sådant avtal förutsätter dock ett ingånget investeringsskyddsavtal. 1994 omförhandlades EKN:s och affärsbankernas fordringar. Återbetalning skedde under 1996 – 2000. (Information hämtad från Sveriges utrikesdepartement.)