Historia

Forntid: Iran, som fram till 1935 kallades Persien i väst, framträdde första gången som självständigt rike omkring 550 f.Kr. under den akemenidiske konungen Kyros den store. Det akademiniska riket har beskrivits som historiens första stormaktsvälde och sträckte sig under sin höjdpunkt från Libyen till Indien. Man införde postväsenden, vägar byggdes och riket indelades i tjugo administrativa ståthållardömen, satrapier. På 300-talet besegrades akemeniderna av makedoniern Alexander den store. Därefter övertogs makten av seleukider, avkomlingar till en av Alexanders härförare. På 200-talet f.Kr återuppstod Persien som en självständig stat under ledning av Arsakes I som grundade det parthiska riket. Kungamakten stannade inom arsakidernas släkt och under århundraden var det parthiska riket Roms enda verkliga rival. På 200-talet e.Kr. tog den sassanidiska dynastins grundläggare Ardeshir makten och ett nytt persiskt rike upprättades. Zoroastrismen infördes som statsreligion och konsten nådde en höjdpunkt. Försvagat av ständiga krig med Rom erövrades Iran på 600-talet Iran av araberna som förde med sig en ny religion: islam.

Klassisk tid: Iran var inledningsvis underställt det arabiska kalifatet men inhemska härskardynastier började träda fram på 800-talet. Den persiska kulturella nyblomstringen tog form i Khurasan och knöt ett bestående band mellan det forna Persien och den islamiska religionen. Under medeltiden invaderas Iran av turkiska stammar, mongoler och Timur Lenk som i tur och ordning tar makten. Dessa främmande härskare främjade persisk konst, litteratur och språk.

År 1500 grundade sufimästaren Shah Ismail den safavidiska dynastin och införde shiitisk islam som statsreligion. Landet öppnade sina första diplomatiska kontakter med väst och handeln med Kina längs Sidenvägen blomstrade. Under Shah Abbas den store nådde riket en storhet som Iran inte hade upplevt sedan sassanidisk tid. Den siste av safaviderna efterträddes av den framgångsrike härföraren Nader Shah. På 1700-talet utropade sig turkmenen Mohammed Shah till kung och grundade den qajariska dynastin. Iran förlorade stora områden vid Kaspiska havet till ryssarna och Storbrittanien ökade sitt inflytande i Afghanistan. Länge kunde qajarerna balansera Rysslands och Englands intressen mot varandra men när stormakterna blev bundsförvanter uppdelade de Iran i en brittisk och en rysk intressesfär. Försöken att skapa institutioner som tillvaratog landets egna intressen omintetgjordes av qajarkungarnas korruption och stormakternas motstånd till reformer. Iran hamnade politiskt och kulturellt på efterkälken och religiösa ledare och intellektuella började framföra krav på förändringar. 1906 fick Iran en modern, parlamentarisk författning som var den första i sitt slag i Mellanöstern.

Modern tid: Nationalistiska strömningar under första världskriget ledde till en statskupp 1921 som förde militärbefälet Reza Khan till makten. Fyra år senare besteg han tronen och utropade sig till shah. Reza Shah eftersträvade att minska det utländska inflytandet i Iran och påbörjade en viktig moderniseringsprocess, bl a infördes ett modernt rätts- och utbildningsväsende. På grund av de nära kontakterna till Tyskland under andra världskriget tvingades Reza Shah abdikera 1941 till förmån för sin son Mohammed Reza. De allierade ockuperade Iran vilket ledde till att en våg av nationalism svepte över landet. 1951 förstatligade premiärminister Mohammed Mosaddeq det brittiska oljebolaget Anglo-Iranian oil company som innehade koncession för de viktigaste oljeförekomsterna i Iran. Mosaddeq avsattes 1953 genom en av USA stöddmilitärkupp. Makten hamnade åter hos Mohammed Reza Shah och USA ersatte Storbrittanien som Irans främsta bundsförvant. Shahen skaffade sig gradvis oinskränkt makt och genomförde på 1960-talet ett reformprogram (en jordreform, nationalisering av skogen och ökade rättigheter till kvinnor mm) som mötte motstånd inom den feodala godsägarklassen. Under 1970-talet upplevde Iran en till synes stabil period med god tillväxt och ökade oljeinkomster. Men samtidigt ökade klyftorna i samhället markant vilket ledde till öppna protester. Under vintern 1978-79 nådde motståndet mot shahen sin höjdpunkt och han tvingades lämna landet. Ayatollah Khomeini återvände från sin landsflykt i Paris och hälsades på Mehrabad flygplatsen av enorma folkmassor. Revolutionen segrade och i april 1979 utropades Iran till en islamisk republik. 2500 års kungadöme löpte tillända.