Persiska språket

 

Ø      Var talas persiska? Persiska, eller farsi (فارسی), är statsspråk i Iran och det mest talade språket i landet. Det är med andra ord officiellt språk enligt Irans konstitution, används i landets offentliga administration och är det språk som lagar, domar och myndighetsbeslut avfattas på. Mellan en tredjedel och 40% av befolkningen har persiska som modersmål. Förutom Iran talas språket av en större del av befolkningen i Afghanistan, Uzbekistan, Qatar och Tadzjikistan. Persiska är ett iranskt språk och tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen, liksom bl.a. svenska, grekiska och latin. Persiska indelas i omkring 14 större dialekter. Dari, tadzjikiska och kurdiska är tre större närbesläktade språk.

Ø      Historia: Det persiska språket tillhör den västliga iranska grenen av de indoiranska språken och delar sig efter sin historiska utveckling i tre skeden:

Fornpersiskan har bevarats åt oss i de akemenidiska kilinskrifterna (520-350 f.Kr) i Persepolis ruiner, på klippväggarna vid Naqsh-i Rustam (nära Susa) och på andra ställen. Efter akemenidernas fall (331) har vi inget minnesmärke av persiskt språk under fem århundraden, till dess under parthernas och sassanidernas tid medelpersiskan uppträder med eget alfabet först i inskrifter, sedermera i den s.k. pehlevilitteraturen. Efter det att Persien införlivats i islams trosgemenskap följer åter en nästan litteraturlös period av över 200 år, varefter den med arabiska bokstäver skrivna nypersiskan med Rudaki och Firdausi fr.o.m. 800-talet framträder med ungefär samma grammatiska formbyggnad, som den har i våra dagar. På 900-talet upplever den persiska litteraturen en nyblomstring, i synnerhet inom poesin.

Ø      Alfabet: Persiska skrivs med en modifierad form av det arabiska alfabetet.

Ø      Grammatik: I formläran står fornpers. ungefär på samma ståndpunkt som sanskrit. Nomen (men ej verbet) har dualform, och av sanskrits 8 kasus (böjningsformer) saknas blott dativ. Verbet har både konjunktiv och optativ, samma rika utbildning av presensstammen och ungefär samma tempora som sanskrit. Medelpersiskan visar en total ombildning, och dess formbyggnad är redan i allt väsentligt identisk med nypersiskans med mindre skillnad än mellan forn- och nysvenska, under det att fornpers. skiljer sig ungefär så som fornisländska från svenska. Nypersiskan har alla svenska konsonantljud (även tj) samt dessutom tyskt ch (efter a), z (lent s) och zh (franskt j). I språkets äldre tid var vokalerna: De korta a, i, u, och de långa ä, i, u, e (urspr, ai) och ö (urspr, au), men nu uttalas a som öppet e (eller ä), ä som å (engelska a i "all") samt e och ö som i och u, t.ex. förr Eran, nu Irân, förr köh, röz, nu kûh, rûz. Denna fonetiska förändring är, jämte arabiska språkets ständigt växande och nu oerhörda inflytande på språkbruk och ordförråd, nästan den enda utveckling nypersiska genomgått under de sista 900 åren.

I formbildningen har persiskan näst efter engelskan blivit det "lättaste" av alla indoeuropeiska språk. Alla gamla kasusändelser och dualformer är försvunna, men språket har utbildat en ny genitiv med e (uttalas som svenskans "e" eller franskans "é") mellan det styrande och styrda, t.ex. :

samt en objektivform (dat.-ack.) med postpositions -râ (fornpers. rad, "väg") ofta med ordet mar före, t.ex. (mar) mard-râ, "åt mannen". Pluraländelser är -ân, uppkommen ur genitiv pluralis -än -äm för levande väsen och -ha för döda ting (men i nuvarande umgängesspråket alltid -hâ), t.ex. :

Ingen bestämd artikel finns, men en obestämd med ändelsen -e, t.ex. gulë (eller yakë gul), "en ros". Adjektivet är oböjligt, men förenas med sitt föregående substantiv, genom ett genitiv, -t-, t.ex. mardân-i-beh, "de gode männen". Komparering sker genom ändelserna -tar och -in, t.ex.: behtar ("bättre"), behtarin, "bäst".

Personliga pronomina, böjs som nomina, t.ex. :

Demonstrativum böjs som nominativ:

Relativum ke ("som") är oböjligt. Verbets tempora bildas dels av presensstammen:

Flera andra tempora, liksom hela passivet, bildas med hjälpverb, t.ex. burde-am, "jag har burit", burd(e)-ast, "han har burit". Accenten ligger i de flesta fall på sista stavelsen.

Se vidare, www.lingfil.uu.se/afro/persiska

Ø      Några vanliga talfraser:

Välkommen  -  Khosh amadin

Hej  -  Salam

Hejdå  -  Khuda hafiz

God morgon  -  Sobh bekheir

God kväll  -  Shab bekheir

Hur mår du?  - Hale shoma chetore?

Bra - och du?  -  Khubam - shoma chetorin?

Ja  -  Bale

Nej  -  Na

Snälla  -  Lotfan

Tack  -  Mamnunam

För all del  -  Khahesh mikonam

Ursäkta mig  -  Bebakhshin

Vad heter du?  -  Esme shoma chi e?

Jag heter Maria  -  Esme man Maryam e

Vi ses imorgon  -  Farda mibinim

Om Gud vill  -  Inshallah

Ø      Persisk-Engelsk ordbok på nätet: Se vidare, www.wdgco.com/dic

Ø      Vill du kära dig persiska? Institutionen för lingvistik och filologi vid Uppsala universitet ger akademiska kurser i persiska för nybörjare. Se vidare, www.lingfil.uu.se/afro/persiska